Under min långa resa hem från Uppsala satte jag mig på en bänk brevid en äldre man i Stockholm. Han började ryckigt säga "Malmö?" åt mig och visade sin biljett. Jag tittade på biljetten och nickade, han var på rätt plats och vid rätt tid. Vi gick även igenom vilken vagn han skulle ta och vilket tåg han skulle ta, eftersom vi skulle på samma håll. Jag blev väldigt nyfiken på vilket land han kom från, så jag chansade och frågade rakt ut: "Nihon?" Han blev lite fundersam och tyst, sedan la han sitt örat mot mig. "Nihon?" frågade jag igen. Han skakade på huvudet.

Jag var beredd på att säga "Watashi wa nihongo wo sukoshi dake hanashimasu" som betyder "Jag kan lite japanska". Han förstod inte riktigt och hans svenska var väldigt begränsad, liksom min (gällande hans språk) så jag tog upp en liten bild på Japan och han skakade på huvudet igen och sa "Vietnam". Kort efterråt kunde vi inte säga så himla mycket till varandra, men han erbjöd en cigarett jag tackade artigt Nej till och pekade sedan vart han skulle gå när tåget rullade in.

Det var en fantastisk upplevelse att kunna förlita sig på kroppsspråk och några fåtal ord. Under den långa resan hem så kunde jag inte motstå att förbryllas utav hur svårt det är för en främling i ett land att komma någon vart om man inte är omgiven utav artiga människor.

Vilken tur att Japan är känt för sin artighet! ^w^


Fraser
• Nihon: Japan • Nippon: Japan (mer nationell och hederlig betoning som aldrig används utav oss)
• Nihongo: Japanska (språket)
• Watashi wa nihongo wo sukoshi dake hanashimasu: Jag kan lite japanska
• Watashi wa nihongo ga hanesamasen: Jag kan inte japanska

/ChibiNihon.blogg.se